Sååå igår trodde jag att jag hade sett Lasse för sista gången. Jag lät honom springa i en helt nyinhandlad hamsterboll (han hade "invigt" den en gång tidigare) medan jag var inne på toan och förberedde mig för att sova. Hörde honom dunsa in i väggar och saker då och då men sedan blev det tyst... jag tänkte dock inte så mycket mer på det men när jag återvände till vardagsrummet hittar jag bollen öppen och tom..... paniken!!! Hade ingen aning om i vilket rum han var i ens så jag stängde till mitt rum, letade igenom vardagsrum, kök och hall utan resultat. Letade sedan igenom mitt kaosrum TVÅ gånger med ficklampa, återigen utan resultat.

SEN hittar jag honom under soffan i vardagsrummet där han tassar runt på upptäcktsfärd och börjar äta på okänt föremål. Så jag lugnar ner mig lite och börjar locka på honom och genast börjar han gå rakt emot mig, lite tveksamt men ändå bestämt.. När han nääästan är utanför soffan så bestämmer han sig för att nope, här ska jag nog vända för att fuck you. Jag blir stressad, arg och uppgiven och rusar ut i köket. Kommer tillbaka med en halv gurka eftersom Lars är helt jävla galen i gurka men då är han spårlöst försvunnen ._.

Går runt till andra sidan av soffan och lyser febrilt under soffan men det finns ingen liten Lars där, då tittar jag uppgivet och sidan och möter Lars blick som iakttar mig och undrar vad fan jag håller på med. Då har han rusat längst väggen och klämt in sig mellan en byrå och ett cdställ -__-

Sen var de lätt att locka fram honom med gurkjäveln och han var lugn och glad, han hade säkert skitkul på sin lilla upptäcktsfärd men det kommer bli en engångsförteelse, fyfan. Förstår nu småbarnsföräldrar som blir oroliga "när det blir tyst".....